HAPPY THANKSGIVING

Säger man så? Detta är en relativ ny tradition i vår familj. Vår son och hans bästa vän är gift med varsin syster. Den familjen verkade som missionärer i Rumänien och de har även bott ett antal år i USA. Nu har vår familj fått glädjen att vara med och fira denna högtid i fyra år.

Från början hade vi lite svårt med smakerna som var lite sötare än man är van vid. Kalkon, stuffing, cranberryjam och sötpotatis med  marchmallows :-)  Men i år var det riktigt gott man kanske har vant sig.

Mamman till min sons kompis var en god vän till mig ända sen vi var barn. Hon hette Johanna och var en fantastisk, konstnärlig och färgstark person. Hon dog i cancer för två år sen och nu bor hennes son och svärdotter som också heter Johanna i huset och hon är också väldigt konstnärlig och det är hon som gjort den fina dukningen.

Systrarna och mamman turas om att göra kalkonen och i år var det min svärdotter Kristina som fick äran för första gången och den blev riktigt god. Efter middagen går vi runt till var och en, stora som små får berätta vad man är tacksam för.

Glasen är tomma, tallrikarna renskrapade och jag kan inget annat än att vara tacksam. Tacksam för de jag har omkring mig, tacksam för minnen av de som inte längre är med oss, tacksam för det liv just jag får leva. Det är en bra grej det här med thanksgiving skrev min svärdotter på sin facebooksida. 

Hildur-Vildur vårt barn-barn frade med att ställa sig och vandra runt med en ikeapall med sin nya fina littlephantklännig.

Happy Thanksgiving på er alla :-)